Mot Japan och årets första tävling!

Mitt bloggande har legat på is under hela sommaren då jag har jobbat med att dirigera om min blogg till min egen hemsida för den här säsongen. Så välkommen till min nya hemsida allesammans, hoppas ni gillar den! Mitt säsongsupplägg kommer se lite annorlunda ut den här säsongen då jag valt att ha min bas här hemma i Kiruna och Riksgränsen. Men jag känner mig väldigt peppad på att åka skidor och få ta mig ut i världen och träffa alla mina skidåkande vänner igen. Kan inte ens förklara hur peppad jag är att sätta igång igen. Jag har dock dragit på mig årets förkylning några dagar innan avfärd och det känns som jag gjort alla huskurer som finns för att återhämta mig i tid till att flyget lyfter imorgon på morgonen. Nu är det bara hålla tummarna att jag är något bättre imorgon och att jag får njuta av Japans snöiga berg. Otroligt roligt att de valt och lägga en 4 stjärnig tävling borta i Asien i år, jag är väldigt förväntansfull och jag tror det kommer bli riktigt bra.

Jag kommer uppdatera så mycket jag kan under de veckorna vi är borta, häng med!!

Här nedanför har ni det tänkta tävlingsfacet.

En hel massa turande!

Äntligen har jag fått installera mig i Riksgränsen igen, mitt älskade hemmaberg!! Sen jag kom hem har jag hunnit med några turer, har knappt hunnit åka något i systemet över huvud taget. Det är dessutom mycket skonsammare för min axel att tura än att åka snabbt och på hårt underlag så jag håller mig till turandet en stund fram över.

13035408_10153355212156315_1119292246_o(1)

Jag följde med några av min kära vänner på tur i tisdags. Beisfjordtötta var planen och vädret och åkningen var magisk. Jag njöt hela vägen upp och sen hela vägen ner igen. Var på tur veckan innan och min kropp gick i protest, flåset hade inte infunnit sig om man säger så. Men den här veckan har allt känts mycket lättare och jag har verkligen kunnat njuta av vägen upp och åken ner.

13054737_10153353716146315_1445161782_o

13054869_10153353716031315_686282818_o

13054965_10153353715976315_858423684_o

On top of the world!

13073087_10153353715776315_1337054647_o

13072021_10153353715946315_1477162167_o

Rekar nervägen.

13078234_10153353715736315_38958178_o

13063918_10153353715916315_1157863116_o

Där har vi toppen av Beisfjordtötta och rännan vi åkte ner!

13072067_10153353715801315_1639823589_o

 

Trodde inte att det gick att slå turen på Beisfjordtötta men så gick vi på Rivtind i onsdags och det kan ha vart min livs bästa dag. Vi hade puder från första sväng till sista, när händer det här uppe så här års? Det är oftast någonstans man måste traggla sig igenom snårig skog, skare eller is, men inte den här veckan. ÅÅÅH vet inte vad jag ska säga mer än att det har vart helt fantastiskt.

Naturen, solen och snön får mig att vilja leva här för alltid. Som min vän Vilda sa: “att bo nedanför polcirkeln är helt otänkbart, vem vill göra det?”. Ja vem vill det tänkte jag också när jag stod på toppen av Rivtind och kollade ut över en hel värld med berg, fjäll och fantastiska fjordar. Vi har allt här uppe. Bra skidsystem, berg, hav, skog och natur. Jag behöver inget annat just nu, bara det och helst lite sol, sen kan jag leva för alltid. På den här veckan kan jag leva tills jag är hundra, jag ska minnas dessa stunder och ta med mig dom genom hela livet. Segla fram på känslan jag hade där på topparna av nordligaste Norge. Vi var över 1 och en halv timme på toppen av Rivtind, gick runt och kollade och njöt. Jaa, jag tror ni fattar känslan! Här kommer lite bilder.

13073029_10153353715686315_1179874640_o

Här står Vilda och Ellinor och kollar upp mot Rivtinds mäktiga topp.

13064042_10153353714541315_1750843783_o

13054703_10153353715361315_960410184_o

13054602_10153353715001315_2049899014_o

Vänskap när den är som bäst.

13054420_10153353715971315_527896960_o

13054413_10153353714626315_1629035495_o

Där bakom mig är toppen av Rivtind, dit upp gick inte vi för det krävs klättring men vad gör väl det när man får vara på denna magnifika topp ändå!

13052638_10153353715036315_665482858_o

Allt från blåst och vindstilla när vi vandrade runt bland de spetsiga topparna.

13054703_10153353715361315_960410184_o

13035606_10153353714831315_1606063761_o

13035416_10153353715081315_730963615_o

13035676_10153353714086315_904037347_o

13054452_10153353713441315_500708275_o

Ca 1000 fallhöjdsmeter av ren njutning!!!!

13009914_10153353713411315_2035011403_o

Inget FWT2017

Tanken var att jag skulle ha åkt tillbaka ner till alperna förra torsdagen för att möta upp ett gäng svenskar för och köra den sista FWQ4* för säsongen. Men efter att sommarvärmen hade hälsat på i byn där tävlingen skulle ha gått blev det tyvärr inställt. Jag fick veta det på onsdag kväll och mitt flyg gick tidigt torsdag morgon. Bara packa upp väskorna och stanna hemma.

Det var sista tävlingen som skulle avgöra allt, avgöra vem som skulle kvala till FWT nästa säsong. Vi var 4 tjejer som fortfarande hade chansen att knipa platsen. Men eftersom det blev inställd var det tjejen som låg först innan den inställda tävlingen som kvalade. Många av er vet att jag låg 1:a på touren en stund, men efter att jag kraschade bort mig i Nendaz åkte jag efter det ner och låg inför sista tävlingen på en 4e plats. Det var tufft att sista tävlingen blev inställd av många anledningar. Först och främst för att jag inte fick chansen att kvala, men också för att man är så mentalt beredd på att tävla och så får man inte det. Det vart endast 3st 4* tävlingar i år, och det är även 3 resultat som räknas, det är riktigt tråkigt men man kan inte styra över vädrets makter tyvärr. Just nu är jag mest leds över att jag kraschade i Nendaz. Det har inte vart någon brutal besvikelse, inget sånt alls, det har bara tagit ett tag och smälta allt. Det är självförtroendet som får sig en törn, det är väl mest det som har vart aningen jobbigt. Nu har det gått en vecka sedan jag fick veta det och nu har jag börjat hitta tillbaka till mig själv igen. Jag är redo för en till säsong på skidor, jag känner mig tävlingsladdad men vet inte än hur nästa säsong kommer se ut än dock.

Säsongen är långt ifrån över och jag har min favorittävling kvar på hemmaplan uppe i Riksgränsen. Ska bli otroligt roligt att få köra den tiden som är kvar av säsongen. Men vad gäller FWQ har jag nu laddat om och jag har ju lärt mig otroligt mycket. Skönt att få vara i toppen och fightas, kändes som att det var i år jag skulle göra det. För att bli bäst krävs det att allting klaffar och i år gjorde det inte det. Men som sagt, jag är supertacksam för allt, mina sponsorer, vänner, familj, pojkvän, ALLT. Det här livet är ju helt fantastiskt trots allt!!

IMG_3134

En bild som visar känslan över det liv jag har möjlighet att leva!

 

Tillbaka på hemmaplan

Det var otroligt skönt att komma hem igen. Jag hade fullt upp första veckan då jag passade på att vara ute i skog och mark här hemma. Jag åkte på en övernattningstur med min syster och hennes kompisar till en stuga nära Riksgränsen, jag var på dagstur med Jari och försökte ta igen så mycket förlorad tid som det bara gick med alla som jag saknat. En fantastisk första vecka med både turande och skidåkning. Jag har dock valt att stanna hemma i Kiruna lite längre än planerat då det inte är tiptopföre i Gränsen just nu. Jag har passat på att gå till sjukgymnasten igen och nu är rehab och fysträningen i full gång. Träningsvärk och läkande ligament är mitt mantra.

12962622_10153333200751315_1380624039_o

Här är jag och min syster med hennes bästa kompis och hennes kille. Vi gick en tur i total storm till en stuga för att övernatta. Trots att det bara var 4km blev det ett äventyr i det blåsiga vädret. 12970217_10153333200586315_213568150_o

Men det var soligt i stunder och väldigt vackert där uppe. Glad att få vara i hemmafjällen igen.12962647_10153333199376315_891494657_o

Sen passade jag såklart på att gå på tur med min kära pojkvän. Vi tog med kaffe och panna och turade ut för att njuta av vädret och fikat som vi hade med oss. Kan vara en av de bästa saker jag vet, att koka kaffe över öppen eld och kolla ut över fjällen.

12962640_10153333200841315_656573400_o

12970313_10153333200901315_1614028578_o

Sista tiden i Italien

Var länge sedan jag har tagit mig tid och skriva. Ska börja med och berätta hur sista dagarna i Italien var (trots att det nu är över 2 veckor sedan jag lämnade alperna). Vi hade riktigt fina och soliga dagar så vi tog det lugnt och njöt av solen. En kortare tur hann vi med också vilket alltid är trevligt och speciellt när vädret är på ens sida. Vi njöt av de sista Italienska kaffet och försökte andas in den Italienska luften riktigt rejält. Jag och Filippa hann även med en tur in till Milano där vi gjorde det vi gör bäst, turista på vårt eget sätt. Vi åt supersushi och låg på en gräsmatta och kände sommarkänslorna, det var inte tal om att strosa runt och kolla på sevärdheter, hundra procent livskvalité var det som gällde.

12915202_10153295506156315_1136704305_o

12914811_10153295506226315_932362001_o

Dom här grabbarna får jag inte åka skidor med på ett tag nu. Längtar redan tills vi ses igen.

12959371_10153333201051315_150966226_o

12903748_10153295505161315_1526092002_o

Avslutade sista skiddagen med superlunch á Filippa i strålande solsken och med bästa sällskapet.

Vi tog sedan och packade bilen proppfull med både saker och människor och styrde kosan hemåt. Tre glada gasade genom Tyskland och stod i kö om vart annat i 4 hela timmar, vi var inte lika glada efter det tyvärr. Vi hann till färjan i Rostock och vakande sedan upp i Sverige några timmar senare, glada att åter igen vara i Sverige.

12894577_10153295506021315_1088127459_o

Min trogna följeslagare under den här säsongen, kära kära Filippa, tack för alla skratt jag fått och alla äventyr jag fått uppleva med dig!