Mot Slovakien

Nu har jag äntligen jobbat klart min brutalt långa vecka. När man ändå ska vara ledig i en månad passar man på och jobba lite extra så den där ledigheten känns lite extra skön!

Nu sitter jag på Arlanda och väntar in Lotten. Lotten och jag har inte åkt skidor ihop på jättelänge så det ska bli så roligt och få hänga lite med henne de kommande veckorna. Vi sätter oss på flyget ner till Wien senare i eftermiddag där vi möter upp med Carro under morgondagen och så börjar den lite småjobbiga bilresan över till Slovakien och Jasna. Tredje året som jag åker dit och tävlar och jag hoppas vi har samma tur med vädret som förra året då det sprack upp och vi fick en otroligt fin tävling. Då slutade jag på en 4e plats efter lite strul på toppen så jag tänkte förbättra det några placeringar i år.

Observera att jag har åkt otroligt lite skidor i år, mycket mycket mindre än något annat år. Jag är dessutom inte alls i samma fysiska form som jag brukar då jag har haft väldigt mycket annat och tänka på den här hösten och vintern. Men jag är ju inte den som gräver ner mig för det, jag har kommit på en strategi att hantera det. Jag tänker att om jag mentalt tänker att jag är i toppform och att skidåkningen går bättre än någonsin kommer inte min fysik och de få skiddagarna hindra mig. Skidåkningen har jag ju i mig trots allt, jag vet ju hur man gör så det är egentligen bara skallen som kan ställa till det.

Det ska hur som helst bli fantastiskt och träffa alla igen och få åka skidor. Som jag har längtat sedan Japan!!!

Här var vi i målområdet förra året, alla var glada och nöjda med dagen!

Tälttur till Abisko

Det känns bokstavligt talat som att livet springer ifrån mig. Trots det känns det som att jag är på ett bra ställe just nu. Jag tror jag har kommit underfund med mig själv, det tog bara ett litet tag. Livet är väl så, upp, ner och sen lite balans innan det blir upp och ner igen. Men jag är ju en person som inte gillar lagom och jag gillar inte det där med att vara någonstans mitt emellan. Allt eller inget är helt klart något som passar in på mig.

Senaste tiden har jag ägnat åt mycket jobb, det blir ju tyvärr så när man jobbar mån-fre, många timmar går åt till det. Att börja 06.00 gör också att man inte har jättemycket energi till större äventyr efter jobbet men jag slåss mot tröttheten så gott det går.

Förra helgen frågade Sanna om jag ville förgylla tillvaron med en tälttur i Abiskofjällen. Man är ju som sagt inte den som tänker, njaa -25 känns kanske inte superkul. I min hjärna är det i stället jaaa -25 blir ju en riktig utmaning och äventyr. Jag förstår om folk tvivlar på oss ibland, för en människa med normalt risktänk hade mer sett förfrusna fötter, kyla kyla och åter kyla.

Men som allt så är jag glad att jag har Sanna och att vi är som vi är. Vi åkte iväg på våra skidor med tung packning för att testa på det här med vintertältning. Det vart en riktig utmaning men kan inte klaga på något över huvud taget. Vi slog upp tältet och det blev verkligen bra. Vi sov i storm hela natten eftersom temperaturen hastigt steg och vi svettades mer än vi frös den natten. Jag var nog även vaken mer än jag sov men även det är ju en erfarenhet. På morgonen slog vi ihop tältet i stormen utan problem och började vår tur tillbaka till bilen.

Att få uppleva hårt väder och kyla var både en utmaning men även väldigt roligt. Jag sa till Sanna att jag är en av dom där som är och hudar upp och ner för vår slalombacke när det är blåsigt och snöstorm. Jag är oftast där när ingen annan är där på grund av det dåliga vädret. Det är väl något med att övervinna det på något sätt, visa för sig själv att man klarar det.

När vi väl kom tillbaka till Abisko var vi väldigt trötta. Sömnbrist, tung packning och kalla grader gjorde att kroppen hade förbrukat en hel massa energi det senaste dygnet. Jag lovar att jag uppskattade sängen otroligt mycket mer när jag fick somna i den på kvällen, det är nog också en av anledningarna till att göra såna här saker. Jag är bara glad när jag får vara ute, oavsett väder och förutsättningar. Jag vill bara ut och uppleva!

Nu kommer jag mest bara jobba fram till söndag kväll sen åker jag äntligen ner mot alperna. Slovakien och Jasna är första stoppet där jag ska köra min andra tävling för säsongen. Efter det bär ner mot Schweiz och mina favoritberg i Nendaz och Verbier!

När vi startade stod termometern på -25 grader men det var otroligt vackert i den bitande kylan.

Lunchpaus mitt på kungsleden och i snabbt tempo för att inte bli för kall. Den varma blåbärssoppan som vi drack har aldrig smakat bättre.

Väl framme i tältlägret var vi trötta och glada att vara framme. Efter det började projektet att slå upp tältet.

 

Årets första tävling och mitt livs resa

Ber om ursäkt åter igen men har haft lite problem med min hemsida vilket har gjort att jag inte kunnat logga in och blogga. Nu verkar det dock funka igen så här kommer ett inlägg om sista dagarna och tävlingen i Japan.

Efter att vi hade helt magiska dagar och endast kunde tänka på all den snö som föll fick vi besked om att det skulle bli face check under måndagen. Det var som att man vaknade till liv efter en lång natts drömmande. Det var bara ställa in kroppen på tävling och spräcka punderbubblan vi levt i under den senaste veckan.

Vädret under rekningen var inte det bästa men det är alltid roligt och få vara med glada vänner på dessa tävlingar.

Här är facet vi tänkte köra från början men som tyvärr var för osäkert för och köra på. Otroligt coola berg finns i det där landet.

Måste säga att jag inte lyckades jättebra med att ställa om huvudet mitt. Tävlingsfacet som organisationen valde efter ett snöfall på över 2 meter var högst begränsat och inte med en enda ren klippa. Det var ett face med mycket wind-lips och möjligheter till mycket lekfulla linjer. Folk som känner mig vet att jag inte är åkaren som har den optimala stilen för den typen av terräng. Jag tror det är viktigt och förstå vilken typ av åkare man är, det gör det lättare och välja linje och man kan kolla på ett berg och se vart man har ens styrkor och svagheter. Man får dock inte tappa fokus och inställning om facet inte är till ens fördel, jag hade nog lite svårt med just den biten den här gången.

Jag gjorde något val av linje som tyvärr var högst oklart när jag ställde mig på start och insåg att jag endast ser 5 meter fram och inget mer när jag står i startgaten. Jag gjorde mitt bästa, det lovar jag, men det var flatljus, uppåkt på toppen och sedan 50cm puder under den senare halvan av åket. Alla dessa kombinationer gjorde att jag hade lite problem med kontrollen och tyvärr drog på en liten krasch. Jag var inte ens besviken när jag kom i mål för mitt tävlingsfokus fanns inte riktigt där från första början.

Här är en sväng från tävlingsåktet. Foto: Jeremy Bernard

Det gör mig inget att jag klantade till det, såklart är det alltid roligt om det stämmer på tävling, men jag har haft så fantastiska dagar där borta så det är omöjligt för mig att tänka på det dåliga. Alla de bra känslorna var så många fler och är därför så mycket lättare att lägga fokus på. Jag åker skidor för att det är det bästa jag vet, inte för att jag ska ödsla en massa tid på att fokusera på det som inte går bra. Jag åkte till andra sidan jorden för att vara med på en tävling men kom därifrån som en mer fullbordad människa. Jag har upplevt så mycket och haft så fruktansvärt kul. Jag kollar tillbaka på de två veckorna vi var där och känner sån innerlig värme. Allt jag fick uppleva och allt jag fick lära mig, mitt sinne och mitt välmående känns så mycket lättare och bättre. Det är där jag mår som bäst, i de stunderna då jag får stå på skidor.

Japan, jag kommer komma tillbaka!

/Karin

Mer puder!

Snart en vecka sedan jag lämnade Sverige och jag har njutit varenda dag. När man har jobbat under längre tid och verkligen sett fram emot att göra något är det som att man njuter ännu mer. När jag sitter i liften här försöker jag verkligen bara vara här och nu för att verkligen minnas de här dagarna framöver. Jag försöker banka fast känslan inom mig så jag aldrig glömmer den.

Om jag ska återgå till att berätta lite mer om Japan över lag. Ett land med fantastiskt vänligt folk och en disciplin som jag aldrig sett någon annan stans. Jobbet tas på största allvar och så även alla människor som rör sig kring dem. Toaletterna har fågelsång, sätesvärmare och automatisk spolning det stämmer ja! Fick frågan igår om det stämmer och det kan jag säga att det gör. Det är något roligt med att kommit hit, jag vet inte om det är de japanska tecknen i kombination med alla färger de gillar att ha på skyltar och så men det är bara så underbart och kolla på allt.

Igår var vi till Nozawa Onsen, en skidort som ligger 2 timmar bort för och åka det djupaste pudret jag någonsin upplevt. Vi mätte upp 140cm med staven och vi alla fick kallsupar av snö som strömmade in i munnen under åket. I början fick jag lite lätt panik för att jag var så djupt under snön redan när jag startade att det blev en klaustrofobikänsla, det har jag aldrig upplevt tidigare. Det blev bättre efter första åket och jag skriver in ännu en fantastiskt skiddag i historieboken. Inser att det har börjat bli en heeel massa dagar i den boken och ännu fler ska det bli. Låt mig för alltid få åka skidor för det finns inget jag älskar mer!

Här kommer ännu fler bilder.

Det här var snön som föll under den första natten vi var här, sedan dess har det kommit mycket mer. Det sägs att det är kring 2 meter och det tvivlar jag inte på.

Här har vi en sån där dryckesautomat som står på diverse ställen i det här landet.

Det här är från igår och ni ser ju hur mycket snö det är.

Kolla på den här skogen, sjukt magisk!

Så här såg det ut när vi kom tillbaka till bilen efter några timmar i backen. Vår bil är den till höger.

 

/Karin

Jaaapow!

Kom fram till ett torrt Hakuba i tisdags efter att ha rest i 28 timmar. Just när man anlänt till torra gator och gräsbeklädda marker var man inte den största optimisten vill jag lova. Men efter att vi hade fått oss några timmar sömn och vaknade upp till ca 30-40cm nysnö vändes humöret rätt snabbt. Jag och Carro fick en helt fantastisk dag i backen. Idag däremot, var något helt magiskt. 50cm till hade landat och det bara fortsätter. Det kräksnöar dagarna igenom och vi åker lårdjupt puder. Mitt liv är så fantastiskt härligt när jag får uppleva dessa skiddagar. De kan aldrig bli för många eller för bra, just nu vill jag bara leva i det här.

Japan är för övrigt ett helt fantastiskt land. Jag har sagt från dag ett vi anlände att jag älskar Japan och det är inte bara på grund av det enorma snöfall som råkade infall precis när vi kom. Folket, maten och alla underliga och helt fantastiska saker som finns här gör det helt klart värt ett besök. Hit kommer jag komma fler gånger. Vi bor i ett hus med världen finaste man Santos, som hjälper oss med precis allt och idag har vi badat Onsens och bara haft det helt otroligt bra. Så vill ni åka på en resa men vet inte vart, boka in Japan.

Ni får ursäkta om uppdateringen kan vara lite sparsam just nu men jag måste få åka skidor!

Här kommer några bilder från de dagar som gått, fler kommer, jag lovar.