Tälttur till Abisko

Det känns bokstavligt talat som att livet springer ifrån mig. Trots det känns det som att jag är på ett bra ställe just nu. Jag tror jag har kommit underfund med mig själv, det tog bara ett litet tag. Livet är väl så, upp, ner och sen lite balans innan det blir upp och ner igen. Men jag är ju en person som inte gillar lagom och jag gillar inte det där med att vara någonstans mitt emellan. Allt eller inget är helt klart något som passar in på mig.

Senaste tiden har jag ägnat åt mycket jobb, det blir ju tyvärr så när man jobbar mån-fre, många timmar går åt till det. Att börja 06.00 gör också att man inte har jättemycket energi till större äventyr efter jobbet men jag slåss mot tröttheten så gott det går.

Förra helgen frågade Sanna om jag ville förgylla tillvaron med en tälttur i Abiskofjällen. Man är ju som sagt inte den som tänker, njaa -25 känns kanske inte superkul. I min hjärna är det i stället jaaa -25 blir ju en riktig utmaning och äventyr. Jag förstår om folk tvivlar på oss ibland, för en människa med normalt risktänk hade mer sett förfrusna fötter, kyla kyla och åter kyla.

Men som allt så är jag glad att jag har Sanna och att vi är som vi är. Vi åkte iväg på våra skidor med tung packning för att testa på det här med vintertältning. Det vart en riktig utmaning men kan inte klaga på något över huvud taget. Vi slog upp tältet och det blev verkligen bra. Vi sov i storm hela natten eftersom temperaturen hastigt steg och vi svettades mer än vi frös den natten. Jag var nog även vaken mer än jag sov men även det är ju en erfarenhet. På morgonen slog vi ihop tältet i stormen utan problem och började vår tur tillbaka till bilen.

Att få uppleva hårt väder och kyla var både en utmaning men även väldigt roligt. Jag sa till Sanna att jag är en av dom där som är och hudar upp och ner för vår slalombacke när det är blåsigt och snöstorm. Jag är oftast där när ingen annan är där på grund av det dåliga vädret. Det är väl något med att övervinna det på något sätt, visa för sig själv att man klarar det.

När vi väl kom tillbaka till Abisko var vi väldigt trötta. Sömnbrist, tung packning och kalla grader gjorde att kroppen hade förbrukat en hel massa energi det senaste dygnet. Jag lovar att jag uppskattade sängen otroligt mycket mer när jag fick somna i den på kvällen, det är nog också en av anledningarna till att göra såna här saker. Jag är bara glad när jag får vara ute, oavsett väder och förutsättningar. Jag vill bara ut och uppleva!

Nu kommer jag mest bara jobba fram till söndag kväll sen åker jag äntligen ner mot alperna. Slovakien och Jasna är första stoppet där jag ska köra min andra tävling för säsongen. Efter det bär ner mot Schweiz och mina favoritberg i Nendaz och Verbier!

När vi startade stod termometern på -25 grader men det var otroligt vackert i den bitande kylan.

Lunchpaus mitt på kungsleden och i snabbt tempo för att inte bli för kall. Den varma blåbärssoppan som vi drack har aldrig smakat bättre.

Väl framme i tältlägret var vi trötta och glada att vara framme. Efter det började projektet att slå upp tältet.

 

Årets första tävling och mitt livs resa

Ber om ursäkt åter igen men har haft lite problem med min hemsida vilket har gjort att jag inte kunnat logga in och blogga. Nu verkar det dock funka igen så här kommer ett inlägg om sista dagarna och tävlingen i Japan.

Efter att vi hade helt magiska dagar och endast kunde tänka på all den snö som föll fick vi besked om att det skulle bli face check under måndagen. Det var som att man vaknade till liv efter en lång natts drömmande. Det var bara ställa in kroppen på tävling och spräcka punderbubblan vi levt i under den senaste veckan.

Vädret under rekningen var inte det bästa men det är alltid roligt och få vara med glada vänner på dessa tävlingar.

Här är facet vi tänkte köra från början men som tyvärr var för osäkert för och köra på. Otroligt coola berg finns i det där landet.

Måste säga att jag inte lyckades jättebra med att ställa om huvudet mitt. Tävlingsfacet som organisationen valde efter ett snöfall på över 2 meter var högst begränsat och inte med en enda ren klippa. Det var ett face med mycket wind-lips och möjligheter till mycket lekfulla linjer. Folk som känner mig vet att jag inte är åkaren som har den optimala stilen för den typen av terräng. Jag tror det är viktigt och förstå vilken typ av åkare man är, det gör det lättare och välja linje och man kan kolla på ett berg och se vart man har ens styrkor och svagheter. Man får dock inte tappa fokus och inställning om facet inte är till ens fördel, jag hade nog lite svårt med just den biten den här gången.

Jag gjorde något val av linje som tyvärr var högst oklart när jag ställde mig på start och insåg att jag endast ser 5 meter fram och inget mer när jag står i startgaten. Jag gjorde mitt bästa, det lovar jag, men det var flatljus, uppåkt på toppen och sedan 50cm puder under den senare halvan av åket. Alla dessa kombinationer gjorde att jag hade lite problem med kontrollen och tyvärr drog på en liten krasch. Jag var inte ens besviken när jag kom i mål för mitt tävlingsfokus fanns inte riktigt där från första början.

Här är en sväng från tävlingsåktet. Foto: Jeremy Bernard

Det gör mig inget att jag klantade till det, såklart är det alltid roligt om det stämmer på tävling, men jag har haft så fantastiska dagar där borta så det är omöjligt för mig att tänka på det dåliga. Alla de bra känslorna var så många fler och är därför så mycket lättare att lägga fokus på. Jag åker skidor för att det är det bästa jag vet, inte för att jag ska ödsla en massa tid på att fokusera på det som inte går bra. Jag åkte till andra sidan jorden för att vara med på en tävling men kom därifrån som en mer fullbordad människa. Jag har upplevt så mycket och haft så fruktansvärt kul. Jag kollar tillbaka på de två veckorna vi var där och känner sån innerlig värme. Allt jag fick uppleva och allt jag fick lära mig, mitt sinne och mitt välmående känns så mycket lättare och bättre. Det är där jag mår som bäst, i de stunderna då jag får stå på skidor.

Japan, jag kommer komma tillbaka!

/Karin

Mer puder!

Snart en vecka sedan jag lämnade Sverige och jag har njutit varenda dag. När man har jobbat under längre tid och verkligen sett fram emot att göra något är det som att man njuter ännu mer. När jag sitter i liften här försöker jag verkligen bara vara här och nu för att verkligen minnas de här dagarna framöver. Jag försöker banka fast känslan inom mig så jag aldrig glömmer den.

Om jag ska återgå till att berätta lite mer om Japan över lag. Ett land med fantastiskt vänligt folk och en disciplin som jag aldrig sett någon annan stans. Jobbet tas på största allvar och så även alla människor som rör sig kring dem. Toaletterna har fågelsång, sätesvärmare och automatisk spolning det stämmer ja! Fick frågan igår om det stämmer och det kan jag säga att det gör. Det är något roligt med att kommit hit, jag vet inte om det är de japanska tecknen i kombination med alla färger de gillar att ha på skyltar och så men det är bara så underbart och kolla på allt.

Igår var vi till Nozawa Onsen, en skidort som ligger 2 timmar bort för och åka det djupaste pudret jag någonsin upplevt. Vi mätte upp 140cm med staven och vi alla fick kallsupar av snö som strömmade in i munnen under åket. I början fick jag lite lätt panik för att jag var så djupt under snön redan när jag startade att det blev en klaustrofobikänsla, det har jag aldrig upplevt tidigare. Det blev bättre efter första åket och jag skriver in ännu en fantastiskt skiddag i historieboken. Inser att det har börjat bli en heeel massa dagar i den boken och ännu fler ska det bli. Låt mig för alltid få åka skidor för det finns inget jag älskar mer!

Här kommer ännu fler bilder.

Det här var snön som föll under den första natten vi var här, sedan dess har det kommit mycket mer. Det sägs att det är kring 2 meter och det tvivlar jag inte på.

Här har vi en sån där dryckesautomat som står på diverse ställen i det här landet.

Det här är från igår och ni ser ju hur mycket snö det är.

Kolla på den här skogen, sjukt magisk!

Så här såg det ut när vi kom tillbaka till bilen efter några timmar i backen. Vår bil är den till höger.

 

/Karin

Mot Japan och årets första tävling!

Mitt bloggande har legat på is under hela sommaren då jag har jobbat med att dirigera om min blogg till min egen hemsida för den här säsongen. Så välkommen till min nya hemsida allesammans, hoppas ni gillar den! Mitt säsongsupplägg kommer se lite annorlunda ut den här säsongen då jag valt att ha min bas här hemma i Kiruna och Riksgränsen. Men jag känner mig väldigt peppad på att åka skidor och få ta mig ut i världen och träffa alla mina skidåkande vänner igen. Kan inte ens förklara hur peppad jag är att sätta igång igen. Jag har dock dragit på mig årets förkylning några dagar innan avfärd och det känns som jag gjort alla huskurer som finns för att återhämta mig i tid till att flyget lyfter imorgon på morgonen. Nu är det bara hålla tummarna att jag är något bättre imorgon och att jag får njuta av Japans snöiga berg. Otroligt roligt att de valt och lägga en 4 stjärnig tävling borta i Asien i år, jag är väldigt förväntansfull och jag tror det kommer bli riktigt bra.

Jag kommer uppdatera så mycket jag kan under de veckorna vi är borta, häng med!!

Här nedanför har ni det tänkta tävlingsfacet.

En hel massa turande!

Äntligen har jag fått installera mig i Riksgränsen igen, mitt älskade hemmaberg!! Sen jag kom hem har jag hunnit med några turer, har knappt hunnit åka något i systemet över huvud taget. Det är dessutom mycket skonsammare för min axel att tura än att åka snabbt och på hårt underlag så jag håller mig till turandet en stund fram över.

13035408_10153355212156315_1119292246_o(1)

Jag följde med några av min kära vänner på tur i tisdags. Beisfjordtötta var planen och vädret och åkningen var magisk. Jag njöt hela vägen upp och sen hela vägen ner igen. Var på tur veckan innan och min kropp gick i protest, flåset hade inte infunnit sig om man säger så. Men den här veckan har allt känts mycket lättare och jag har verkligen kunnat njuta av vägen upp och åken ner.

13054737_10153353716146315_1445161782_o

13054869_10153353716031315_686282818_o

13054965_10153353715976315_858423684_o

On top of the world!

13073087_10153353715776315_1337054647_o

13072021_10153353715946315_1477162167_o

Rekar nervägen.

13078234_10153353715736315_38958178_o

13063918_10153353715916315_1157863116_o

Där har vi toppen av Beisfjordtötta och rännan vi åkte ner!

13072067_10153353715801315_1639823589_o

 

Trodde inte att det gick att slå turen på Beisfjordtötta men så gick vi på Rivtind i onsdags och det kan ha vart min livs bästa dag. Vi hade puder från första sväng till sista, när händer det här uppe så här års? Det är oftast någonstans man måste traggla sig igenom snårig skog, skare eller is, men inte den här veckan. ÅÅÅH vet inte vad jag ska säga mer än att det har vart helt fantastiskt.

Naturen, solen och snön får mig att vilja leva här för alltid. Som min vän Vilda sa: “att bo nedanför polcirkeln är helt otänkbart, vem vill göra det?”. Ja vem vill det tänkte jag också när jag stod på toppen av Rivtind och kollade ut över en hel värld med berg, fjäll och fantastiska fjordar. Vi har allt här uppe. Bra skidsystem, berg, hav, skog och natur. Jag behöver inget annat just nu, bara det och helst lite sol, sen kan jag leva för alltid. På den här veckan kan jag leva tills jag är hundra, jag ska minnas dessa stunder och ta med mig dom genom hela livet. Segla fram på känslan jag hade där på topparna av nordligaste Norge. Vi var över 1 och en halv timme på toppen av Rivtind, gick runt och kollade och njöt. Jaa, jag tror ni fattar känslan! Här kommer lite bilder.

13073029_10153353715686315_1179874640_o

Här står Vilda och Ellinor och kollar upp mot Rivtinds mäktiga topp.

13064042_10153353714541315_1750843783_o

13054703_10153353715361315_960410184_o

13054602_10153353715001315_2049899014_o

Vänskap när den är som bäst.

13054420_10153353715971315_527896960_o

13054413_10153353714626315_1629035495_o

Där bakom mig är toppen av Rivtind, dit upp gick inte vi för det krävs klättring men vad gör väl det när man får vara på denna magnifika topp ändå!

13052638_10153353715036315_665482858_o

Allt från blåst och vindstilla när vi vandrade runt bland de spetsiga topparna.

13054703_10153353715361315_960410184_o

13035606_10153353714831315_1606063761_o

13035416_10153353715081315_730963615_o

13035676_10153353714086315_904037347_o

13054452_10153353713441315_500708275_o

Ca 1000 fallhöjdsmeter av ren njutning!!!!

13009914_10153353713411315_2035011403_o