Årets första tävling och mitt livs resa

Ber om ursäkt åter igen men har haft lite problem med min hemsida vilket har gjort att jag inte kunnat logga in och blogga. Nu verkar det dock funka igen så här kommer ett inlägg om sista dagarna och tävlingen i Japan.

Efter att vi hade helt magiska dagar och endast kunde tänka på all den snö som föll fick vi besked om att det skulle bli face check under måndagen. Det var som att man vaknade till liv efter en lång natts drömmande. Det var bara ställa in kroppen på tävling och spräcka punderbubblan vi levt i under den senaste veckan.

Vädret under rekningen var inte det bästa men det är alltid roligt och få vara med glada vänner på dessa tävlingar.

Här är facet vi tänkte köra från början men som tyvärr var för osäkert för och köra på. Otroligt coola berg finns i det där landet.

Måste säga att jag inte lyckades jättebra med att ställa om huvudet mitt. Tävlingsfacet som organisationen valde efter ett snöfall på över 2 meter var högst begränsat och inte med en enda ren klippa. Det var ett face med mycket wind-lips och möjligheter till mycket lekfulla linjer. Folk som känner mig vet att jag inte är åkaren som har den optimala stilen för den typen av terräng. Jag tror det är viktigt och förstå vilken typ av åkare man är, det gör det lättare och välja linje och man kan kolla på ett berg och se vart man har ens styrkor och svagheter. Man får dock inte tappa fokus och inställning om facet inte är till ens fördel, jag hade nog lite svårt med just den biten den här gången.

Jag gjorde något val av linje som tyvärr var högst oklart när jag ställde mig på start och insåg att jag endast ser 5 meter fram och inget mer när jag står i startgaten. Jag gjorde mitt bästa, det lovar jag, men det var flatljus, uppåkt på toppen och sedan 50cm puder under den senare halvan av åket. Alla dessa kombinationer gjorde att jag hade lite problem med kontrollen och tyvärr drog på en liten krasch. Jag var inte ens besviken när jag kom i mål för mitt tävlingsfokus fanns inte riktigt där från första början.

Här är en sväng från tävlingsåktet. Foto: Jeremy Bernard

Det gör mig inget att jag klantade till det, såklart är det alltid roligt om det stämmer på tävling, men jag har haft så fantastiska dagar där borta så det är omöjligt för mig att tänka på det dåliga. Alla de bra känslorna var så många fler och är därför så mycket lättare att lägga fokus på. Jag åker skidor för att det är det bästa jag vet, inte för att jag ska ödsla en massa tid på att fokusera på det som inte går bra. Jag åkte till andra sidan jorden för att vara med på en tävling men kom därifrån som en mer fullbordad människa. Jag har upplevt så mycket och haft så fruktansvärt kul. Jag kollar tillbaka på de två veckorna vi var där och känner sån innerlig värme. Allt jag fick uppleva och allt jag fick lära mig, mitt sinne och mitt välmående känns så mycket lättare och bättre. Det är där jag mår som bäst, i de stunderna då jag får stå på skidor.

Japan, jag kommer komma tillbaka!

/Karin

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *