Tälttur till Abisko

Det känns bokstavligt talat som att livet springer ifrån mig. Trots det känns det som att jag är på ett bra ställe just nu. Jag tror jag har kommit underfund med mig själv, det tog bara ett litet tag. Livet är väl så, upp, ner och sen lite balans innan det blir upp och ner igen. Men jag är ju en person som inte gillar lagom och jag gillar inte det där med att vara någonstans mitt emellan. Allt eller inget är helt klart något som passar in på mig.

Senaste tiden har jag ägnat åt mycket jobb, det blir ju tyvärr så när man jobbar mån-fre, många timmar går åt till det. Att börja 06.00 gör också att man inte har jättemycket energi till större äventyr efter jobbet men jag slåss mot tröttheten så gott det går.

Förra helgen frågade Sanna om jag ville förgylla tillvaron med en tälttur i Abiskofjällen. Man är ju som sagt inte den som tänker, njaa -25 känns kanske inte superkul. I min hjärna är det i stället jaaa -25 blir ju en riktig utmaning och äventyr. Jag förstår om folk tvivlar på oss ibland, för en människa med normalt risktänk hade mer sett förfrusna fötter, kyla kyla och åter kyla.

Men som allt så är jag glad att jag har Sanna och att vi är som vi är. Vi åkte iväg på våra skidor med tung packning för att testa på det här med vintertältning. Det vart en riktig utmaning men kan inte klaga på något över huvud taget. Vi slog upp tältet och det blev verkligen bra. Vi sov i storm hela natten eftersom temperaturen hastigt steg och vi svettades mer än vi frös den natten. Jag var nog även vaken mer än jag sov men även det är ju en erfarenhet. På morgonen slog vi ihop tältet i stormen utan problem och började vår tur tillbaka till bilen.

Att få uppleva hårt väder och kyla var både en utmaning men även väldigt roligt. Jag sa till Sanna att jag är en av dom där som är och hudar upp och ner för vår slalombacke när det är blåsigt och snöstorm. Jag är oftast där när ingen annan är där på grund av det dåliga vädret. Det är väl något med att övervinna det på något sätt, visa för sig själv att man klarar det.

När vi väl kom tillbaka till Abisko var vi väldigt trötta. Sömnbrist, tung packning och kalla grader gjorde att kroppen hade förbrukat en hel massa energi det senaste dygnet. Jag lovar att jag uppskattade sängen otroligt mycket mer när jag fick somna i den på kvällen, det är nog också en av anledningarna till att göra såna här saker. Jag är bara glad när jag får vara ute, oavsett väder och förutsättningar. Jag vill bara ut och uppleva!

Nu kommer jag mest bara jobba fram till söndag kväll sen åker jag äntligen ner mot alperna. Slovakien och Jasna är första stoppet där jag ska köra min andra tävling för säsongen. Efter det bär ner mot Schweiz och mina favoritberg i Nendaz och Verbier!

När vi startade stod termometern på -25 grader men det var otroligt vackert i den bitande kylan.

Lunchpaus mitt på kungsleden och i snabbt tempo för att inte bli för kall. Den varma blåbärssoppan som vi drack har aldrig smakat bättre.

Väl framme i tältlägret var vi trötta och glada att vara framme. Efter det började projektet att slå upp tältet.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *